Julfeeeest

En superlyckad julfest!

1. Pammen och jag övar hur vi ska stå då det blir fotografering

2. Min vackra svägerska

3. Jennifer, som jag halvtvingade att komma med mig som sällskap till julfesten

4. Kvällens program

5. Julmat

6. Jag och bordsgrannen, eller grannen som satt mittemot.

Sistnämnda är alltså Mirja som bloggar på mimmas.devote.se. En gravid skönhet från kokkola som det blev mycket gravidsnack med, såklart hehe. Vi hade som uppgfit att fråga en fråga av grannen mittemot och min fråga var vad som gör en blogg bra. Mirja svarade: inte alltför långa inlägg, fina bilder och intressanta ämnen. 

Förberedelse

Kan tänka mig att jag hör till minoriteten, eller är typ den enda, som inte tar alltför stor press inför gala-klädseln och allt som hör till till fredagens julfest. Vet klänningen jag ska ha, men har inte ens provat den ännu, ska väl göra det ikväll... Smycken, tja, jag hittar säkert nåt som passar då jag gräver i nån låda här på fredan kl. 17:00. Skor däremot, skorna är ett litet bekymmer då jag inte är nån skofantast med alltför många par att välja bland. Kniido som jag också är vägrar jag köpa nya inför detta tillfälle. Skulle vara kul, men nej, det är inte jag att köpa nytt till ett enda tillfälle. Frisyren fixar jag också på nån minut, om jag inte hinner få hit svägerskan, för då kan hon hjälpa mig med frisyren.

Men jag ser nog väääldigt fram emot kvällen och vill ju såklart se fin ut! Jag tar bara inte nån stress och press över det hela.

Fotografering

Före vi fick barn tyckte jag att det var lite... underligt att fotografera sina barn och skicka iväg det som ett julkort. Liksom, ett julkort ska ju vara en tryckt bild av en stor och tjock tomte eller en julgran eller en kanin med tomteluva (ööh? har jag faktiskt sett ett sånt kort eller inbillar jag mig). Efter att vi fått barn tycker jag heeeelt annorlunda. Att fota sina små tomtebebisar, och skicka iväg det som julkort, är ju det sötaste som finns!

Är väl inte känd som den bästa fotografen i världen, men jag tog ändå tag i att försöka fota julkorts-foton. 

....... fantastisk fotograf och enormt fin och julig bakgrund, eller. inte? nånäää det här är alltså ett av dom ca hundra misslyckade foton.

Don't try this at home

antingen är jag inte tillräckligt vuxen för att förstå eller så tänkte jag inte så långt den här gången... eller båda. Kan iaf säga som så att lämna inte en glödlampa uppefter nåt tyg eller dylikt material, ja ifall du inte vill testa hur snabbt det börjar brinna. 

hålet på soffkudden syns inte mera, för det täckte jag med nån sorts ööhm lappning av tyg med klister på baksidan. 

Vad försökte jag göra då? Jo, hänga upp tro, hopp och kärlek. Sladden med glödlampan i andra ändan var för lång så den lämnade jag att hänga (smart nog) uppefter soffkudden. å hela härligheten var alltså istöpslad.. sålänge jag sprang efter buntband att hänga upp den kilometerslånga sladden med. Sen får man ju lite panik när man känner en bränd lukt så när man i all hast räddar soffkudden och allt annat som kan brinna så går ju glödlampan sönder. Såklart. Så då fortsätter man g.l.a.t.t. in till stan och till inte mindre än fem afffärer för att hitta en liten glödlampa som passar. Nåja, nu hänger tro, hopp och kärlek i fönstret.

Vi forsätter träningen

minstingen drog i en växel upp och lärde sig svänga från mage till rygg. Om det inte bara var en tillfällighet, men hon gjorde det fyra gånger efter varann, så tja. Men ska testa henne imorgon det första jag gör, hehe.

Själv har jag idag haft tidernas längsta yoga (pilates? vet inte riktigt skillnaden), då jag andats djuuuupt hela dagen. Ja, inte för att jag velat men för att jag varit tvungen att räkna till tio och ta djupa andetag för att inte helt flippa ur. Varför? Vi har en 2 snart 3-åring i huset som vet hur man trotsar och var de ömma punkterna finns.

är nu lagom trött och stirrig

sambons kladdkaka gjorde den här dagen bättre iaf

Edit. Har inte kort hår på ena sidan

Träning

Här tränar vi både det ena och det andra. Själv har jag varit på min första powerwalk sen minstingen föddes. Ja ni läste rätt, första. Men nu kan jag checka av den punkten också. Känns alltid bra när man ser framsteg och märker att kroppen återgår till det normala. I alltför långsam takt enligt mig.. borde ju helst kunna delta i ett pump-pass dan efter förlossning och springa ett marathon en vecka efter. typ.

På tal om förlossning och bebis, så är det bebisen här i huset som är träningssugen också. Målet är att kunna svänga runt, och här övas det febrilt.. syns ju int direkt på en bild att detta är ett försök att svänga runt, men det är det

Vakar

Vi har minsann blivit bortskämda med sovande barn. Den äldre sover ca 19-08 och den yngre ca 22-08:30. Utan ett pip från nån av dem. Lyx? Ja! Som tröst till ni som har inte lika sovande barn kan jag berätta att den äldre var vaken 2-10 gånger per natt fram till hennes 1-års dag ungefär. Sen blev det bättre tackålov. Nåja, till poängen. Nu ligger jag här mitt i natten nära en bebis som inte tycks hitta sömnen. Spyr och har sig gör hon också mellan varven, kanske sådär för att kolla hur snabbt jag flyger ur sängen då det låter som om hon sväljer helt fel å bara tjöjjis.

Kan hända att mina nerver inte är fullt lika långa som vanligt sen imorgon då nattens sömn verkar bli betydligt kortare än den brukar. Meen knappast behövs långa nerver med en trotsande snart 3-åring och en famnsjuk bebis, eller vad tror ni? Inte? Nä, vi säger så.

Köp och sälj

Har aldrig riktigt varit en person som tycker om loppis. Visst, tanken med att folk kan använda det som redan har blivit använt, det är ju inte dåligt. Men själv har jag väldigt svårt att ta på mig nåt som nån annan haft. Fast så sägs det ju rokoan kaar som int kan änder se, så nu har jag mjuknat inför hela loppis-grejen. Det har också gjort att jag själv sålt och köpt ganska mycket den senaste tiden. Otroligt smidigt går det dessutom då man fyndar eller säljer på loppissidor på internet. Det har jag alltså sysslat med de senaste två veckorna. Är ännu på plus också, hehe.

Tupperware

Har idag varit på ett tupperwareparty. Det var riktigt roligt verkligen. Har själv lite den bilden att det bara är äldre kärringar som håller på med sånt. Men varför skulle det vara så egentligen?! Vem som helst är väl i behov att olika bunkar och redskap och så vidare. Vissa, eller låt oss säga många, av priserna är ju nog på den nivån att man tror det är ett skämt. Men å andra sidan är det ju livstidsgaranti (väl??) så då kan man nog betala lite mera också. Blev så ivrig så jag såg vilka värdinnegåvor dagens värdinna skulle få välja bland, sååå bokade själv in en demonstration! aså koom koom hit sen i Januari!

Perus mårismåål

Det här har blivit morgonmålet vi äter 90 % av mårnarna: gröt, fruktbitar samt smoothie på blåbär, frusen banan, turkisk jogurt och en mjölkskvätt. Ibland också hallon och ibland också lite kokosgrädde om det råkar finnas i skåpet.

Modeintresset

Tja, jag är då inte intresserad av mode, knappt så jag tänker på vad jag tar på mig då jag stiger upp. Syster visste således inte hur hon skulle hålla sig från skratt då vi var på sko-shoppingen (några inlägg tidigare). Vi funderade på om jag skulle köpa svarta eller bruna skor. Försäljaren försökte hjälpa till genom att säga att jag vet ju hur jag brukar matcha kläder och om det då löns att köpa bruna eller svarta. VET HUR JAG MATCHAR KLÄDER?! Jamen visst, det räcker väl med att strumporna man har på sig hör ihop eller att man tar på sig byxor som hålls uppe utan bält (då vet man iaf att man inte tagits sambons byxor).

Kommer man på besök till oss kommer jag med 90% ha på mig en fleecetröja och ett par (ganska nya faktiskt!) collegebyxor. Tyckte de förra college... ääh slafsbyxona som de hejter, hade sett sina bästa dagar, då knäna hängde till tårna å baken hängde till knäna. Så att, så långt sträcker sig mitt intresse för mode.

Choklaa

Bra att man har ett sund relation till sockersprängda godsaker....

Efter att ha ätit en marabou mintkrokant chokladplatta och mått halvdåligt, men vilat och låtit allt gotta sig i magen en stund kände ja sug efter nåt mer. Tog då några bitar av en mörkare choklad, och då kände jag mig helt belåten. Tills ikväll. Då sökte jag mig till frysen var jag visste att det fanns morotskaka. Synd att sambon kom och talade förstånd med mig "F U du tar int na mejr nu!" (SKÄMTSAMT, SÅKLART! ifall he va nan som int fatta), så jag fick så lov att behärksa mig och stänga frysen utan nån morotkakebit i handen.

På återseende

Än en gång reser syster tillbaks till Helsingfors. Turligt nog kommer hon också tillbaka om ca 2 veckor. Hon har varit här idag och lekt med S, så jag fick (/hamnade att) städa lite då jag hade chansen. SÅ otroligt råddigt hade vi väl inte, men för nån som inte har barn kanske det verkar som en soptipp då:

- 80 % av leksakerna hittas annanstans än i barnets rum, t.ex. i duschen för att en docka skulle matas i duschen och därmed blev dockans kläder blöta så de måste ju självfallet bytas. Samtidigt gäller det naturlgtvis att hälla ut en halv schampoflaska för att få dockan ren. Vidare kan man hitta en leksakskanin påklädd och inpackad i lilla M's vagn, eller målarpenslar och färgstänk lämnade i tvättfat.

- man kan sopa upp middag för en hel familj under bordet. Beroende på vilka matrester där finns går de enkelt att sopa upp (knäckebrödssmulor) eller så går de mindre enkelt (ris, klibbar fast mer än man tror i en sopborste och korvar sig sen för att slutligen fastna på golvet igen)

- papper/haklappar/de kläder som råkade finnas närmast, full med spyor från en spyttande bebis

- alla skor blivit prydligt radade i husets största rum, som en cirkel eller fyrkant. För man måste ju ha en hage till låtsasdjuren man leker med, självfallet.

Hon på bilden är då inte jag, utan ovannämnda syster.

Chillmode

Har intagit chillmode (så mycket det går matandes en bebis) efter en dag på vift. Pappor har blivit firade och mängder med mat har intagits. Verkligen mängder. Svärmor hade buffébord med allt möjligt ätbart, sen vidare till barnens mommo och moffa för kaffe. Det blev inte bara en kaffe som tänkt, utan vi stannade där längre och åt middag också. Väl hemkomna hämtade vi grillmat, så nu kanske man klarar sig några timmar igen. Fast med min snabba matsmältning lör jag nog vara hungrig om en timme igen. Nååja, här nedan är alltså chillmode-bilden

Ut å rajtt

Som rubriken lyder har jag idag viri ut å rajtt. Först på en kaffe (kakao för min del såklart) med käraste Alexandra. Vi konstaterade att det är nu sju år sen vi hade vår första dag i yrkeshögskolan och därmed såg varandra för första gången. Hur kan sju år gå så snabbt?! 

Sen hem å sluka hemgjorda fiskpinnar, och genast iväg med syster på äventyr till Årvas. Hade spanat in ett par skor/boots som jag tyckte jag behövde ha. Är tyvärr inte så feminin av mig att jag känner nåt shoppingbehov eller känner en det-här-MÅSTE-jag-köpa-känsla då jag kollar genom nån katalog.. men nu, NU mina damer och herrar kände jag den känslan för första gången! WOhooO! Fast nog kändes det hemskt att betala 90 euro för ett par skor. Tur att jag tidigare under dagen hade pratat med bästa Bella, för hon hade köpt skor för en betydligt högre summa än 90 euro, så då kändes det mer okej att slösa mina pengar. hehe.

en halvt suddig bild på de nya fiiiiina skorna!

Besök

Den Trots att jag inte är den som hör av mig jättemycket till vänner å bekanta (en förbättring vore på sin plats!), så uppskattar jag stort att få besök av nån eller att jag besöker nån. Så hur roligt har det då inte varit både igår och idag då vi fått besök hit till vår lilla stuga (läs: vårt lagomstora hus). Igår kom Marika och hennes bebis W hit och hälsade på, och självklart blev det förlossnings- och bebisprat, vad annars liksom ;) Idag hade vi besök av Jennifer och hennes V, som är bara några månader äldre än vår Stella. De stora barnen lekte förvånansvärt bra med varandra, så vi hann sitta flera minuter och prata ostört. En ostörd minut är hur lång tid som helst för två småbarnsmammor.

Den här bilden har ingen som helst koppling till texten, men hittade den i fotoalbumet och fnissade lite då jag ser ut att vara knappt tonåring då fotot är taget. Sanningen är att jag där var 23 år. Hah, inte konstigt att folk tror att jag är 17 (hände senast för knappt ett år sen...)

Ny bild

Har efter några suckar och några internet-crash-situationer äntligen fått fixat en ny header till min kära blogg Den är bara tillfällig, som alla brukar säga om sina bilder (tycker jag...), men den här ÄR verkligen bara tillfällig. Ska byta den då min privata fotograf, anställde just dig Jennifer, tagit nya bilder på mig. Den jag har nu gillar jag, men kanske en nyare vore på sin plats i.o.m att min mage inte är fullt så stor mera.

Har ikväll delat en termos med varm oboy, med min kära A. Hur mysigt som helst kan jag lova!

Julfest

Jejj, nu har jag anmält mig till bloggjulfest! Eller förhoppningsvis, ifall inte alla platser redan tagit slut. Fick medlurat en annan bloggare också (http://miipi.blogspot.fi/), så detta blir nog kul! Är ju inte världens flitigaste bloggare själv. Men intresset för bloggningen finns, både att skriva och att läsa andras bloggar. Borde bara ta mig tid till att plita ner fler inlägg här också. Samt börja ta bilder med kameran för att få foton som duger till nåt.

För att ni nångång ska få foton av kvalité visar jag en av många foton av mig då Melissa ännu bodde i min mage. Det är förövrigt samma bloggerska som nämndes ovan som fotograferat.