Räfs

Kan konstateras att det lönar sig inte att räfsa i mörker... imorse då jag såg gräsplätten jag räfsade igår i skymning och mörker såg det inte alls ut som jag trodde en räfsad gräsmatta ska se ut. Det fanns en hel del kvar så att säga. Tur att löven bara faller på baksidan av vårt hus (tacka vet jag att vi förstod att kapa ner så gott som alla träd på framsidan så man slipper löv-eländet).

På tal om nåt heeeelt annat eller så för att göra en åsnebrygga ( är inte ens säker på ordets betydelse meeen). Kanske man skulle plantera pengaträd och låta pengarna falla ner på marken. Det skulle iaf min karl tycka om som aldrig haft så lite på sitt konto som nu. Han var riktigt tvungen att skratta åt de fjuttiga euron som fanns där. Jag däremot behöver inget pengaträd för jag råkar vara i motsatt situation, då jag sällan/ aldrig har så mycket pengar som jag har just idag... sexsiffrigt, hah, eler naa.

Husmoderlig

Ja, nu kan jag gott säga att jag varit en ordentlig husmor idag. Förutom det självklara att ta hand om mina två små, har jag också gjort egna rispiroger! Har nog gjort det en gång förut och de blev jättegoda, men har inte tagit mig tid att göra de igen förrän nu. Så har jag också... och det här är orsaken till att jag alls skrev ett inlägg nu, SYTT PÅ SYMASKIN IGEN. Jag har sytt om två tröjor åt 2-åringen, ena tröjan blev helt bra men den andra... nja. Den fastnade i symaskinen ca tusen gånger, och fick bara fler hål vartefter jag drog lös den. Det sämsta tyg jag nånsin skådat.

Men med en sönderdragen tröja och en rest tygbit kan man göra nåt annat.. som en dregel-lapp åt bebis. Förstå hur smart jag kände mig då den idén slog mig.

pS. den är ju inte helt hundra procentigt klar ännu på tredje bilden, meeen ja orka int fota na mejr san.

För tillfället

För tillfället multitaskar vi och leker med dockvagn/tittar tv/ borstar håret på varandra. Som bara sådee i väntan på maatn. Senare ska vi ut och dra bort de halvt misslyckade majskolvarna vi försökte odla i sommar.. de växte nog men själva majskolvarna ser mera ut som tunna, smala havrestrån. 

For real?!

Här har jag suttit och skrivit världens längsta inlägg och tror ni inte att det blir error#$+!?+#. Så kortfattade versionen av vad jag skrev då... 

Den här senaste graviditeten och tillhörande härliga illamående har lämnat två spår: 

- jag kan inte äta en hel chokladplatta på en gång mera. HUR GÖR MAN NU DÅ, då man vill belöna sig/tröstäta/peppa sig/fira nåt/tidsfördriva? 🍦🍡🍬🍭🍰🎂🍧🍨🍪🍫

- motionerande känns inte lika viktigt som förut. Vill ju vara den som motionerar regelbundet och ser fram emot träningspassen (höh, suuure). 

Lösningen på de här stora problemen är väl bara att öva sig på att äta godsaker, samt att pressa sig till träning tills hjärnan ställer om till tränings-mänska-mode.

Edit. Märkte nu att alla kanske inte ser figurerna jag prydligt radat upp efter gotte-stycket. Ifall ni inte ser dom kan jag meddela att det är godis och glass och kakor i olika former.

Treje gången gillt

Okej. Ska nu för tredje (?) och sista gången försöka mig på bloggskrivandet. Vill ju egentligen skriva, för jag märkte nyss hur roligt det är att läsa gamla inlägg. Det dåliga är nu bara att paddan tar så suddiga bilder, ifall man inte får exakt rätt ljus och vinkel.

Det här är väl ungefär det bästa man kan få ut av en Ipad-kamera. Här ser ni alltså en stycken Ida och en stycken bebis-Melissa.