Panik

Ja hjälp vad hemskt det känns nu, då facebook av någon anledning inte riktigt vill samarbeta. Iaf jag kommer inte fram till startsidan så att jag ens skulle kunna logga in. Nåja, egentligen är det väl ganska bra, så lämnar jag förhoppningsvis inte lika länge framför skärmen.

Igår var jag en trött mamma. Lilla S ville ha mat (eller om det var närheten hon ville ha, eller om hon plötsligt hade stort sugbehov och nappen inte hjälpte...), så hon ammades en gång i timmen från kl. 13 till 22, och ungefär 30 minuter åt gången. DET om något tröttade ut mig. Ni tänker kanske att det inte är så tungt att bara sitta och titta på då ens bebis äter (som för övrigt är mysigt!), men då det blir sådär länge och ofta så får jag jättesjuk rygg å axlar. Dessutom hann jag knappt äta nåt själv, så det gjorde ju inte saken mycket bättre. MEN INATT VAR EN UNDERBAR NATT, hon vaknade bara en endaste gång, tjohoo!

Som jag säkert kanske sagt förr så är jag jätte ivrig att få börja träna igen. Bara några veckor kvar, bläh. Sen vet jag inte heller hur jag ska kunna ta det lugnt den första tiden. Jag vill ju vara stark på en gång och kunna springa 10 km på en gång, vilket alltså inte kommer att vara möjligt efter flera månaders träningsuppehåll. Det sku vara bra me en PT som kan säga vad och hur man ska träna.