Perus mårismåål

Det här har blivit morgonmålet vi äter 90 % av mårnarna: gröt, fruktbitar samt smoothie på blåbär, frusen banan, turkisk jogurt och en mjölkskvätt. Ibland också hallon och ibland också lite kokosgrädde om det råkar finnas i skåpet.

Modeintresset

Tja, jag är då inte intresserad av mode, knappt så jag tänker på vad jag tar på mig då jag stiger upp. Syster visste således inte hur hon skulle hålla sig från skratt då vi var på sko-shoppingen (några inlägg tidigare). Vi funderade på om jag skulle köpa svarta eller bruna skor. Försäljaren försökte hjälpa till genom att säga att jag vet ju hur jag brukar matcha kläder och om det då löns att köpa bruna eller svarta. VET HUR JAG MATCHAR KLÄDER?! Jamen visst, det räcker väl med att strumporna man har på sig hör ihop eller att man tar på sig byxor som hålls uppe utan bält (då vet man iaf att man inte tagits sambons byxor).

Kommer man på besök till oss kommer jag med 90% ha på mig en fleecetröja och ett par (ganska nya faktiskt!) collegebyxor. Tyckte de förra college... ääh slafsbyxona som de hejter, hade sett sina bästa dagar, då knäna hängde till tårna å baken hängde till knäna. Så att, så långt sträcker sig mitt intresse för mode.

Choklaa

Bra att man har ett sund relation till sockersprängda godsaker....

Efter att ha ätit en marabou mintkrokant chokladplatta och mått halvdåligt, men vilat och låtit allt gotta sig i magen en stund kände ja sug efter nåt mer. Tog då några bitar av en mörkare choklad, och då kände jag mig helt belåten. Tills ikväll. Då sökte jag mig till frysen var jag visste att det fanns morotskaka. Synd att sambon kom och talade förstånd med mig "F U du tar int na mejr nu!" (SKÄMTSAMT, SÅKLART! ifall he va nan som int fatta), så jag fick så lov att behärksa mig och stänga frysen utan nån morotkakebit i handen.

På återseende

Än en gång reser syster tillbaks till Helsingfors. Turligt nog kommer hon också tillbaka om ca 2 veckor. Hon har varit här idag och lekt med S, så jag fick (/hamnade att) städa lite då jag hade chansen. SÅ otroligt råddigt hade vi väl inte, men för nån som inte har barn kanske det verkar som en soptipp då:

- 80 % av leksakerna hittas annanstans än i barnets rum, t.ex. i duschen för att en docka skulle matas i duschen och därmed blev dockans kläder blöta så de måste ju självfallet bytas. Samtidigt gäller det naturlgtvis att hälla ut en halv schampoflaska för att få dockan ren. Vidare kan man hitta en leksakskanin påklädd och inpackad i lilla M's vagn, eller målarpenslar och färgstänk lämnade i tvättfat.

- man kan sopa upp middag för en hel familj under bordet. Beroende på vilka matrester där finns går de enkelt att sopa upp (knäckebrödssmulor) eller så går de mindre enkelt (ris, klibbar fast mer än man tror i en sopborste och korvar sig sen för att slutligen fastna på golvet igen)

- papper/haklappar/de kläder som råkade finnas närmast, full med spyor från en spyttande bebis

- alla skor blivit prydligt radade i husets största rum, som en cirkel eller fyrkant. För man måste ju ha en hage till låtsasdjuren man leker med, självfallet.

Hon på bilden är då inte jag, utan ovannämnda syster.

Chillmode

Har intagit chillmode (så mycket det går matandes en bebis) efter en dag på vift. Pappor har blivit firade och mängder med mat har intagits. Verkligen mängder. Svärmor hade buffébord med allt möjligt ätbart, sen vidare till barnens mommo och moffa för kaffe. Det blev inte bara en kaffe som tänkt, utan vi stannade där längre och åt middag också. Väl hemkomna hämtade vi grillmat, så nu kanske man klarar sig några timmar igen. Fast med min snabba matsmältning lör jag nog vara hungrig om en timme igen. Nååja, här nedan är alltså chillmode-bilden

Ut å rajtt

Som rubriken lyder har jag idag viri ut å rajtt. Först på en kaffe (kakao för min del såklart) med käraste Alexandra. Vi konstaterade att det är nu sju år sen vi hade vår första dag i yrkeshögskolan och därmed såg varandra för första gången. Hur kan sju år gå så snabbt?! 

Sen hem å sluka hemgjorda fiskpinnar, och genast iväg med syster på äventyr till Årvas. Hade spanat in ett par skor/boots som jag tyckte jag behövde ha. Är tyvärr inte så feminin av mig att jag känner nåt shoppingbehov eller känner en det-här-MÅSTE-jag-köpa-känsla då jag kollar genom nån katalog.. men nu, NU mina damer och herrar kände jag den känslan för första gången! WOhooO! Fast nog kändes det hemskt att betala 90 euro för ett par skor. Tur att jag tidigare under dagen hade pratat med bästa Bella, för hon hade köpt skor för en betydligt högre summa än 90 euro, så då kändes det mer okej att slösa mina pengar. hehe.

en halvt suddig bild på de nya fiiiiina skorna!

Besök

Den Trots att jag inte är den som hör av mig jättemycket till vänner å bekanta (en förbättring vore på sin plats!), så uppskattar jag stort att få besök av nån eller att jag besöker nån. Så hur roligt har det då inte varit både igår och idag då vi fått besök hit till vår lilla stuga (läs: vårt lagomstora hus). Igår kom Marika och hennes bebis W hit och hälsade på, och självklart blev det förlossnings- och bebisprat, vad annars liksom ;) Idag hade vi besök av Jennifer och hennes V, som är bara några månader äldre än vår Stella. De stora barnen lekte förvånansvärt bra med varandra, så vi hann sitta flera minuter och prata ostört. En ostörd minut är hur lång tid som helst för två småbarnsmammor.

Den här bilden har ingen som helst koppling till texten, men hittade den i fotoalbumet och fnissade lite då jag ser ut att vara knappt tonåring då fotot är taget. Sanningen är att jag där var 23 år. Hah, inte konstigt att folk tror att jag är 17 (hände senast för knappt ett år sen...)