Förra sommaren blev jag inte värst brun. Jag var preggo och mådde pyton, och ville alltså inte ligga och steka mig i hettan. I år är jag varken preggo eller mår dåligt, men ändå är chanserna inte stora att jag kommer bli brun. Varför? För att jag hinner knappt vara ute. (ni vet, mamma åt en bebis). Och de gånger jag är ute är på den dagliga promenaden som tar högst en timme. Det skulle sitta fint med en egen gräsmatta, så skulle jag kunna springa ut på den med jämna mellanrum. Här finns bara en fjuttig gräsplätt och där är solen bara på morgonen.
Öhm, nu låter detta inlägg som om jag är prytto, men det är jag då inte. Jag har hellre en Stella som ler åt mig och pratar med mig, än en fin bränna. Så tror jag också att jag hellre bor i hyreslägenhet där man får gräsplätten klippt av gubbar, än att man själv måste klippa sitt gräs. (fast andra gånger bor jag nog myyycket hellre i eget hus)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar