Hahahahahah hrm okej. Ska försöka göra det här till ett seriöst inlägg, trots att jag väljer att ta "kärleken" från banttis. Kärleken på banttis var en pojke som kunde böja sina fingrar bakåt, alltså uppåt/bakåt så att de tog i handryggen... Första gången han visade detta var då vi stod inomhus vid den lilla sandlådan de hade nära ytterdörren. Hur som helst...detta med att kunna böja fingrarna var jag totalt fascinerad över och därför blev han min """""""""kärlek""""""""". För övrigt kommer jag inte ihåg värst mycket från banttis, men åtminstone tre saker kan jag nämna. 1.jag grät då vi köade in till jumppa-salen för att få en picko i armi. 2. man fick ibland följa med till stora lågstadieskolan då tanttorna skulle hämta mat. 3. man borstade tänderna efter lunch, och SEN fick man fara till lekrummet.
Nu för tiden är inte han min kärlek längre. Nu e jag förlovad med den allra bästa, och han är min kärlek trots att han inte kan böja sina fingrar så att de tar i handryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar